Konvention vs identitet

2014.10.31


I morse skulle jag ställa om klockan i bilen. På instrumentpanelen under varvräknaren och hastighetsmätaren finns två små plastspakar som man kan vrida på. Jag gör ett omedvetet antagande att den vänstra styr timmarna och den högra minuterna – på en digital urtavla presenteras ju timmar och minuter i den ordningen. Jag gissar också att jag rullar timmar och minuter framåt respektive bakåt i tid genom att vrida spakarna medsols respektive motsols. Det visar sig dock att jag kontrollerar timmar genom att vrida den vänstra spaken motsols och minuter genom att vrida densamma medsols. I bägge fallen rullar timmar och minuter endast framåt. Den högra spaken har inget med klockan att göra.

Jag ser hur jag, utan att tänka på saken, utgår från flera olika konventioner. Medsols betyder framåt. Motsols betyder bakåt. As above so below – den vänstra kontrollen hanterar det värde som presenteras till vänster på displayen. Och så vidare.

Konventionen är ju fantastiskt kraftfull. Att floppydisk betydde spara långt efter detta medias uttåg är väl det vanligast tagna exemplet. Jag känner designers som i mötet med problem eller frågeställningar som första åtgärd alltid kollar efter befintliga lösningar och instinktivt lutar mot den mest etablerade.

Konstigt nog även i frågor som till stor del rör identitet och karaktär.

Det ligger i ordet identitets betydelse att den är unik. Identitetens själva definition är att skilja sig från allt den inte är, alla andra identiteter. Här kan det finnas en konflikt. Att designa en användarupplevelse består av många delar, och konventionen – som så kraftfullt skapar förståelse – kan lika kraftfullt urvattna en karaktär.

Mina antaganden kring interaktionen i bilen var ju baserade på solens gång och på vår läsriktning. Och i ljuset av morgonens användartest är det svårt att argumentera emot att den befintliga lösningen är sämre. Det finns dock konventioner av mer kulturell karaktär. Floppydisken. Den omdebatterade hamburgarmenyn. Det är svårt att argumentera mot att rött är en varningsfärg, men det är också en sedan århundraden etablerad färg (ihop med svart och vitt) för affischkonst i kulturens och propagandans tjänst. Kan en länk vara röd? Kan en mwa-knapp vara röd?

Det ligger i både formgivarens och kundens intresse att våga lyfta blicken utanför vårt eget fält när vi designar. Vad gäller identitet, karaktär och gestalt är resonemanget självklart. Vi differentierar. Även när vi presenterar ett hopkok av flera uttrycks konnotationer, när vi talar om att vår produkt är lite A lite B och lite C, så är det för att skilja oss från A, B och C individuellt. Vad gäller interaktionsdesign blir det lite knöligare. Men har vi inte även där mycket att vinna på att titta utanför de etablerade spelreglerna? Vi har ju en hel fysisk verklighet fylld av fiffigheter som rumslighet, närhet, avstånd, gravitation, likhet, olikhet, ljus, skugga, textur och friktion att ösa inspiration ur.