Generation 🤔

2018.02.12

Det finns en tendens att gruppera människor utifrån generationer och skapa etiketter, så som Generation-X, MTV-generationen eller Millenials, för att sedan göra mer eller mindre lyckade försök att berätta hur dessa grupper är. Vad de värdesätter, vill arbeta med, konsumerar, tänker och beter sig - så väl online som IRL.

Att generalisera stora grupper av människor bör alltid göras med en viss försiktighet då vi vet att det är exakt så fördomar och “vi-och-dom”-strukturer kan uppstå. Det är aldrig bra när vi utgår från förutfattade meningar istället för att faktiskt prata med varandra, ställa frågor och försöka förstå våra olikheter. På Winston jobbar vi därför aktivt med att ta fram lösningar där vi försöker undvika fördomar och att gissa oss fram. Metoderna kan se olika ut: användartester, intervjuer, workshops, enkäter, test av kvalificerade hypoteser etc. men grundtanken är helt enkelt att vi, trots att vi betraktar oss som experter, aldrig kan veta hur användarna faktiskt tänker eller beter sig.

Med den brasklappen, och eftersom trendspaningar ofta går ut på att generalisera, så följer här en spaning som ändå bygger på tanken att “dagens unga” är på ett visst sätt.

Självförverkligande

Maslows behovstrappa är en känd psykologisk modell som bygger på en behovstrappa där de grundläggande behoven måste vara tillfredsställa innan högre mål blir viktiga. “Min” generation (jag är född 1992) är den första generationen som man kan hävda är född på toppen av Maslows behovstrappa. Självförverkligande. Jag har alltså växt upp med tanken på att jag kan bli vad som helst. Eftersom min generation redan har pengar, mat och trygghet så blir andra saker viktiga, vilket leder till att vi söker oss till jobb och innehåll som ger mening. Inte bara mat på bordet.

Maslows behovstrappa

För att konkretisera så blev jag intresserad av att arbeta på Winston just för att tillgänglighet och tanken att webben är till för alla är så utpräglad här och genomsyrar det vi gör. Mina kollegors värderingar är vettiga och det finns en sund syn på work/life balance samtidigt som vi alla har en passion för att göra meningsfulla lösningar. Ytterligare ett exempel, och på tal om mat på bordet, är att om jag ska bjuda mina vänner på middag så är det en självklarhet att maten som bjuds är vegetarisk, då det är mer regel än undantag att minst en är vegetarian. Folk kan hånfullt säga att det knappt går att bjuda 90-talister på middag längre pga. all specialkost men jag känner mer en stolthet över att vi är en medveten generation där maten inte bara ska mätta, utan även ha en mening.

Medvetna beslut som skapar en meningsfull webb

Hur återspeglar sig då det här på webben? Länge har en lyckad användarupplevelse varit lika med en enkel användarupplevelse. Det ska vara så smärtfritt och, för att använda ett hårt ord, hjärndött att använda en webbplats att all interaktion sker per automatik. Missförstå mig inte, det är såklart en webbplats ska vara lätt att använda, men - det får inte ske till priset av att en användare blir lurad. Eller ens upplever att känna sig lurad. Att ta ett medvetet, välinformerat beslut, kan för dagens unga vara viktigare än att det ska gå så snabbt som möjligt.

General Data Protection Regulation (GDPR) är ett steg i den här riktningen. EU-förordningen som väcker mycket huvudbry för samtliga i branschen, inte minst för våra UX-designers som undrar hur dessa ständiga medgivanden kommer påverka användarupplevelsen. Trots att det kanske är exakt det som behövs i vår snabba, digitala värld. Att vi helt enkelt blir tvingade att stanna upp och överväga för att faktiskt ta ett medvetet beslut. Företag kommer nu få lov att vara mer transparenta kring datainsamling genom att berätta varför data behövs och vad dina personuppgifter kommer att användas till. Tidigare har en standardformulering för att motivera användandet av cookies varit för att skapa en mer meningsfull upplevelse. Från och med 25 maj kanske vi själva kommer få ta ställning till hur meningsfull den upplevelsen faktiskt är, och framförallt vad det är värt.

Den humana teknologin

Tidigare anställda på Facebook och Google har nyligen börjat uttala sig, och ta avstånd, från sina dåvarande arbetsgivares metoder som de menar går ut på att utnyttja och trigga kända, mänskliga psykologiska fenomen. Syftet? Få sina användare beroende. De före detta anställda kallar sina arbetsinsatser för “misstag” och har gått samman i gruppen Center for Humane Technology för att motverka utvecklingen mot ett teknikberoende samhälle.

Gruppen har, enligt DN, fyra syften.

  1. Inspirera teknikföretag till att göra om sina produkter till att ”skydda våra sinnen”
  2. Sätta politisk press på regeringar för att skapa ett bättre skydd för användarna
  3. Skapa ett kulturellt uppvaknande i samhället
  4. Engagera teknikanställda till att göra skillnad.
Det är få som skulle hävda att Facebook, Instagram och Snapchat inte är användarvänliga (Snapchats senaste uppdatering går dock att diskutera), men uppenbarligen finns det en gräns där att känna sin målgrupp övergår till att utnyttja sin målgrupp. Det är en etisk gräns som nu är viktigare än någonsin att ha koll på. Initiativet visar på detta och även att detta är nåt som spänner över generationsgränser. Ingen vill bli lurad in i ett beroende. Dessutom tar Tristan Harris, som är en tidigare Google-anställd, upp ytterligare en aspekt i samma DN-artikel:
– De största superdatorerna i världen finns inne hos två företag, Google och Facebook, och vart riktar vi dem? Vi riktar dem mot människors hjärnor, mot barn.

Trots att jag är en s.k. medveten 90-talist så är jag nog inte ensam om att tycka att det inte riktigt känns som meningsfullt användande av datorkraft.

För den som är intresserad av ämnet rekommenderas artikeln How Technology is Hijacking Your Mind — from a Magician and Google Design Ethicist som har något år på nacken men fortfarande är lika aktuell, samt Something is wrong on the internet.

Motstånd som möjlighet

Så, ska vi alltså börja försvåra kundresor eller ha som mål att användarna inte ska använda våra tjänster? Nej självklart inte. Det jag vill komma fram till är att ett extra steg i användarresan inte automatiskt behöver vara dåligt. Samt att vi kanske bör börja överväga om sju olika typer av call to actions på en sida, vars utseende och innehåll mejslas och testas fram för att klickas på maximalt antal gånger, är rätt väg att gå. Om anledningen är att på något sätt förleda eller utnyttja användares psykologiska “buggar” så kan svaret vara nej. Men om det istället i slutändan leder till en mer meningsfull och transparent användarupplevelse så kanske svaret är ja. Om vi dessutom utgår från att våra användare kan ha olika kognitiva förmågor, och eftersom vi på Winston som sagt anser att webben är för alla, så blir det helt plötsligt en ytterligare apsekt som stödjer argumenten för en tydlig och ärlig användarresa. Framförallt för att vi vill att folk ska vilja, och våga, dra nytta av de enorma fördelarna internet och informationssamhället faktiskt har gett oss. Inte sätta på sig foliehatten och vända ryggen till teknologi.